like a starfish

När jag tänker tillbaka, så ser jag en sådan förvirrad flicka. För cirka ett år sedan tog jag några djärva steg i min person utveckling, jag försökte hitta mig i det jag ännu inte hade av någon anledning kunnat finna mig i innan. Jag försökte skapa en identitet. På gott och ont. Jag tuffade till mig. Jag bröts ner och slickar såren från då fortfarande, men de senaste dagarna har gett mig vissa tankeställningar. Jag har insett eller mer känner nu att detta är inte jag, jag har utvecklat som så många andra småbitar, en i taget. Men nu kommer processen med att helt naket sätta ihop alltihop till en enda röra?, en massa, en grund, ett fundament. Jag ser fram emot det.