like a starfish

Aldrig har jag känt att jag vill bort som jag gör nu. Jag har aldrig riktigt trivts på min plats men nu är det illa. Jag vill verkligen inte vara här, jag vill bort. Jag vill andas rent, jag vill börja om på nytt. Jag vill ha andra förutsättningar. Jag vill bara bort..
Jag är sjukt jävla less på skolan. Det finns nästan inget värre. Skolan är mitt fängelse (det där lät extremt töntigt och konstigt) men jag menar allvar, skolan berövar mig på min frihet. Jag känner mig låst. Jag vill vara spontan, med skolan kan jag inte vara det. Jag kommer inte ha någon direkt användning för den "kunskap" vi får i skolan.
Jag känner att jag inte har någon aning om något alls. Folk som har en aning är de som fattar absolut minst.
Det som stör mig är att jag inte har det så fruktansvärt hemskt men ändå känner jag att det inte finns någon mening med något. Inget kännar något till. Vad i helvete ska man göra ?
Jag har varit så jävla dum och naiv, trott på godhet och förbättring. Jag vill tro på det nu det vill jag verkligen inte men jag tror just nu att det bara är en yta, som vi vill förtränga det onda sanna med.
Jag är ganska så beredd på att bara ge upp.

PS SAMHÄLLET SUGER. Jag vill inte vara en del av detta, jag tänker inte ställa mig i ledet och le !

Ge mig min karl. Jag vill andas rent. Jag vill glömma... Jag vill njuta!! Jag vill känna mig fri..

Ja som några av er vet så går jag hos en psykolog. 

Jag har fått reda på detta.

Jag lider av :

BDD(lite, syndrom  av det eller vad man ska säga)

Prestationsångest

Ångest

Hypokondriker

Samt att jag så klart har dålig självkänsla osv. 

Jag tror jag har glömt något men jag minns inte det just nu. 

De senaste veckorna har utseendes tankar varit hemska. Jag har inte kunnat kolla på film utan att bryta ihop inombords. Det är sjukt jobbigt. Jag kan inte plugga. Det är skitsvårt även fast jag verkligen vill. 

Jag och nicklas har bråkat as mycket så det var verkligen nedtyngande. 

Men jag hoppas att jag går vidare nu. Jag orkar inte skriva så mkt. 

Ta hand om er.. 

Jag sitter här i vardags rummet efter en helt okej dag. Jag börjar läka nu, licking my wounds.. jag lyssnar nu på irländsk folk musik och älskar det, jag drömmer mig bort mot något annat land. Jag har inget här att göra, här i Sverige. Detta är min historia, vet inte vad jag ska tycka om det om jag ska vara ärlig. Jag gillar inte Sverige. Men det är ett bra land, man får gå i skolan, svarar ni när jag spyr ut mitt förakt mot detta kalla hemska land. Förresten det där med skola är en av delarna eller egentligen den största delen i det västerländska samhällets hjärntvätteri. 

Jag anser att vi i här i sverige föds upp och blir grundlurade. Jag vet några som känner som jag men det är ca 4 personer de andra som jag har snackat med om det här, förstår verkligen inte vad jag menar, skolan är ju det viktigaste som finns. Nej det är det inte enligt mig. Att lära sig att läsa,skriva och räkna det kommer man långt med, men det tar inte 12 år. Men vem fan har nytta av allt annat skit vi lär oss ? Vi ingår i ett system där alla går i skolan blir till en och samma person, vi är inga individer vi måste anpassa oss. Arbeta för andra, få lite pengar förlora massor med tid på att arbeta. Jag vill inte vara en del av detta jävla samhälle. Jag vill inte arbeta under större delen av mitt liv och inte ha en chans att förverkliga mina drömmar. Men samtidigt kan jag knappt göra något utan pengar.