Sms inatt.
Jag: "JAG KOMMER INTE IFRÅN MIN AVSKY FÖR MIG SJÄLV"
NÅGON: "DET GÖR INGEN."
Jag festade med några fina människor, alldeles för trött och lite för mycket alkohol resulterade i att jag satte mig ensam i ett hörn och smsade med folk. Till sist brast det för mig jag kände avskyn det var så starkt att jag var nära att leta upp vassa föremål och "go crazy on myself." Men jag gjorde det inte istället försökte jag lugna ner mig genom att ventilera mig och säga vad jag kände till någon. Jag skrev bl a raden som vi ser ovanför "JAG KOMMER INTE IFRÅN MIN AVSKY FÖR MIG SJÄLV." Jag skrev mycket mer men det är den raden som är själva toppen av allt, och fick då svaret att "Det gör ingen."
Jag visste inte hur jag skulle reagera på det, jag visste inte om jag skulle ge upp och kasta mig efter något eller om jag skulle känna lättad, den raden gjorde mig förvirrad. Det gör den fortfarande..
Finns det alltså inget direkt hopp om att man någon gång kan sluta med hatet och fokusera på att gå framåt och se realtivt positivt på livet eller är det verkligen så att ALLA EGENTLIGEN HATAR SIG SJÄLVA OCH BARA FAKEAR INFÖR ALLT OCH ALLA??!?
Isåfall vill jag inte vara med..
Slutar innan jag hunnit börja
Jag har bestämt mig. Jag kommer inte skriva mer. Jag kommer inte igång riktigt.
Jag ska fokusera på vad jag anser är viktigare saker som tex skola, hälsa,vänner, familj och även kreativitet.
Jag kommer inte ta bort bloggen helt än men det kommer nog hända senare.
Ta hand om er.
Jaguar Paw.. Almost
Har precis sett klart på filmen "Apocalypto" och får återigen samma känsla jag får när jag ser människor som lever ett med naturen, där hör jag hemma. Jag vill också. Jag är helt säker på att det är en så stor del av mig. Jag vill uppleva det.
Någon gång iallafall.
Jag rekomenderar filmen stark, den är riktigt brutal men helt klart värd att se.
y=kx+m
06.20 vaknar jag, ganska klarvaken bestämmer mig för att ligga kvar de minuter som är kvar tills klockan ringer. Jag vaknar 07.50 igen. Bussen går om en kvart. Jag slänger på mig kläder och springer till bussen som om det brann i röven på mig. Väl i stan köper jag en korv och dricka. Jag tar sedan buss 113 upp till skolan, där ett prov väntar på mig, jag kliver in i aulan fem över nio. Sätter mig på en plats folk stirrar på mig jag struntar i det jag vill bara ha mitt prov gjort. Jag skriver och inser att jag förstår en del. Dagen innan förstod jag inte ett dugg men nu klarar jag av att lösa en del tal. Jag renskrev provet och skrev snyggt och prydligt. Sedan när provet är klart har stenen från axlarna släppt och jag vandrar med något lättare steg nerför trapporna i hallen. Jag får sms, "kom till kaffehuset.". Jag åker dit och finner två fina människor på uteserveringen. En heidi och en cicci. Vi snackar ett tag. Jag köper varm choklad och en kaka.
Sedan åker vi till resecentrum vi alla skiljs åt och jag hittar ännu en människa, Lotta. Vi samtalar hela vägen hem. Nu är jag hemma och nykissad. Skönt.
Idag blir det en riktigt lugn dag.
Decilitermått
Everybody look down
Jag har inte klarat av matematiken. Jag har försökt att plugga. Men min hjärna tar inte in något. Jag ska sätta mig ner en stund snart igen.
Tills dess kan ni få underhålla er med några roliga videos.
A new day.
Då har man precis tryckt i sig en massa fett och proteiner precis som pappa har predikat om i snart ett år. Det var tufft för mig, för jag stekte lite äggröra med massor ost och grädde i. Jag har aldrig gillat ägg, men jag fick ner lite av det iallafall. Jag ska banne mig lära mig att äta ägg och stekta tomater med ost på. Till det åt jag även lite creme fraiche och feta ost. Jag fick inte i mig allt jag lagt upp på tallriken men hälften iallafall. Jag ska köra lchf från och med nu. Inga kolhydrater(sockerkedjor) endast FETT och protein. Varför ?
1. orkar inte vara småsjuk hela tiden
2. jag vill få bort det överflödiga fettet på min kropp
3. jag vill ha mer energi
4. jag vill bli mer balanserad
Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo inför pluggandet idag.
(OH DAMN, hittade denna bilden som snart är ett år gammal, den är tagen på Emmelinas möhippa)
Svettig manslem.
Ja då är man äntligen hemma efter en helgs jobb, jag sitter här efter att ha jobbat i mitt anletes svett. Värken i benen är ett faktum och jag förmår mig inte att sätta upp hyllorna i mitt rum som kommer göra att jag har mer ordning. Jag ids inte heller att skutta in i en skön dusch. Det behövs för mina fötter stinker svettig pung. Det är skön stämning på jobbet nu. Det var det definitivt inte förra året, så jag ser fram emot jobbet mer nu; även fast det är fruktansvärt illa egentligen att detta är min fjärde säsong som brickplockare, men det som är positivt är att jag har fyra sommars erfarenhet på en av nordens störta nöjesparker och som sagt PENGARNA RULLAR IN SOM DE SKA.
I veckan blir det iaf ett prov och sen hoppas jag på poolparty (EMELIE TA ÅT DIG). '
Sen blir det min första vecka med LCHF.
I feel they make you numb.
Marilyn M
Denna bok är nu i mitt förvar.
Marilyn Manson - Den långa vägen ut ur helvetet.
Den ska sträckläsas!
Skriv så fingrarna blöder.
jag kommer börja slösa mer tid på den här bloggen, jag börjar få tillbaka glöden och viljan att vilja dela med mig. Det lilla jag har, till det kommer inom snart även en ny design.
Tills dess.Får ni se mig i flötig lugg och nypiercad snok.
(Heidi jag snodde den av dig)
Vetenskap.
Jag är ringrostig i skrivandet, jag vet. Meningarna formulerar sig inte på samma sätt som jag vill. Men jag känner att jag behöver få fram det som jag vill säga ändå här. Detta är något som har grott inom mig, jag har försökt tygla det. Få det att låta bra, men jag har kommit fram till att jag inte kan uttrycka mig vidare värst bra. Jag har några teorier om just människor och vetenskap. Jag kan inte tänka mig att jag är den enda som tycker det jag kommer komma fram till så småningom, men jag har inte mött någon som sagt det rätt ut.
jag har många gånger fått höra när jag har diskuterat med folk och fä att "dina argument inte håller vetenskapligt, det är inte korrekt fakta därför kan du inte säga så som du just gjorde" eller "Har du fått det bekräftat, av någon vetenskapsman/doktorand/läkare/filosof/lärare?".
Jag är en känslomänniska, jag tror på min intuition på vad jag känner och ser, jag kan hålla med många vetenskapsmän eller högre uppsatta människor om saker och ting; men jag är även väldigt väldigt öppen för att saker och ting kan vara på andra sätt. Därför om jag argumenterar med någon och tror starkt på min sak, och den andra tror på Einstein eller någon annan och inte har sin egen personliga uppfattning så blir jag lite väl envis och kanske ännu mer arg, för att den personen brukar väldigt ofta försöka trycka ner mig i mitt "naiva sätt att tänka/uttrycka mig" så därför tror jag blint på mina åsikter och vägrar lyssna. Bara för att en person för vidare någon annans budskap så behöver det inte betyda att den som sprider budskapet har fattat det "rätt" eller att det kommer "rätt" till mig.
Jag tror mer på personliga argument, man ljuger mer sällan om sina personliga argument. Det betyder att personen har tänkt, vilket jag anser mer viktigt än att någon citerar Einstein. Bara för att vissa saker inte har blivit "bevisade/bekräftade" betyder det inte att det inte finns.
Vetenskapen har ändrat sig så många gånger, under (jag tror att det var) femtiotalet "visste" man att rökning var kalasbra, nu vet man att det är bland det farligaste som finns. Vad kan detta säga oss ? Jo, vad man vet idag kan vara helt annat imorgon. Femtiotalet har inte bara varit en tid för femtio år sedan; femtiotalet har varit nu. Det har även varit framtiden.
Det kanske kan få er att öppna era sinnen, kanske få er att tänka en extra gång på vad vetenskapsmännen säger om ditten och datten. Kanske inte heller ta det så allvarligt eller också kanske ta saker och ting på allvar.
Man förändras, saker förändras med det förändras även allt annat.
Fight for your right...
Det är sommar och jag är glad. Det är stort förut har sommaren varit en vånda, att behöva ta av sig kläder visa väldigt mycket har varit otroligt svårt. Det känns fortfarande lite knasigt, men jag har ta mig fan besegrat många demoner den senaste tiden. 1, Jag har köpt en bikini.
2, har badat med mkt folk med den bikinin
3, jag har inte fått någon käftsmäll och brutit ihop av att jag badade med bikini bland folk.
4, jag kan gå i bikini hemma och på gården även fast jag har gått upp sjukt mycket i vikt.
5, jag solar som en tok. på med olja och lägga sig i solen.
detta var för ja bara ett par månader sedan helt omöjligt. Jag är på en jävla god väg att bli så gott som fri från mina demoner.
Sen för alla nyfikna ja nicklas och jag har gjort slut.
Det känns lustigt men okej.
Nu ska jag städa inför finbesöket av goulliga johanna. sen blir det sol och bad !
Puss på er.
sen tänkte jag meddela det att jag antagligen inte kommer skriva mkt alls. För jag har tröttnat på bloggen.
FAN
DET GÖR SÅ JÄVLA ONT...
TACK..
Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.. <3
krampaktigt springer jag för mitt liv från mitt liv.
Jag krampade till jag ville för ett ögonblick döda.
sedan ville jag dö sen ville jag skada mig själv sen sprang jag för mitt liv runt i linköpings stad gråtande för att sedan omfamnas av min man..
Rise and shine
Klockan är slagen elva när jag börjar att skriva detta inlägg, jag har suttit några timmar med ett försenat kulturarbete, och jag blev för någon minut sedan klar. Det känns så otroligt jävla skönt inte bara för att jag har det ur världen utan för att jag för första gången på ett halvår lyckas göra ett arbete. Det har inte gått innan så nu är jag på gång jag ska göra klart rester och vara pigg och glad. Jag har inte varit direkt trött idag heller. Jag börjar verkligen gilla mina happypills de har hjälpt MIG (jag kan inte säga att det hjälper alla). Det är jag glad för, jag har börjat andas mer positivitet det gillar jag. Jag har även börjat promenera och springa det är hur skönt som helst det ska jag fortsätta med.
Idag har jag även erfarat en mycket trevlig sak, jag är med i en teater referens grupp, där man ska ge sina synpunkter på en pjäs, jag blev så positivt överraskad det var så mysigt. Först läste de tre skådespelarna upp pjäsen med lite inlevelse och det var hur bra som helst. Sedan fick vi i referensgruppen diskutera vad vi såg och hur vi själva känner igen oss. Det var jag, louise och marcus men sedan var det även tre äldre damer som var hur gulliga som helst och vi alla kunde snacka så enkelt med varandra och det var fint att få kontakt med äldre, det är faktiskt något jag har saknat i mitt liv. Jag har aldrig haft någon större kontakt med äldre människor.Jag tror att yngre behöver äldre och jag tror äldre behöver yngre. Vi borde skaffa mer kontakter.
Men jag skriver en annan dag jag börjar bli trött och jag ska nu umgås med min fina syster som låter mig sova hos henne ikväll.
Auf wiederzehn eller hur det stavas
love..
Det känns tungt när man inser att det inte är lika okej längre. När man känner lite mer ilska istället för kärlek. Det är tungt att veta att det är likadant från andra hållet, att den personen man älskar känner ilska för en själv. Det känns förjävligt just nu. Jag vill inte att det hemska ska hända. Jag vill verkligen inte det..
Älskling jag vill verkligen ha dig..
Älskling jag vill verkligen ha dig..
Längtan bort.,
Aldrig har jag känt att jag vill bort som jag gör nu. Jag har aldrig riktigt trivts på min plats men nu är det illa. Jag vill verkligen inte vara här, jag vill bort. Jag vill andas rent, jag vill börja om på nytt. Jag vill ha andra förutsättningar. Jag vill bara bort..
Jag är sjukt jävla less på skolan. Det finns nästan inget värre. Skolan är mitt fängelse (det där lät extremt töntigt och konstigt) men jag menar allvar, skolan berövar mig på min frihet. Jag känner mig låst. Jag vill vara spontan, med skolan kan jag inte vara det. Jag kommer inte ha någon direkt användning för den "kunskap" vi får i skolan.
Jag känner att jag inte har någon aning om något alls. Folk som har en aning är de som fattar absolut minst.
Det som stör mig är att jag inte har det så fruktansvärt hemskt men ändå känner jag att det inte finns någon mening med något. Inget kännar något till. Vad i helvete ska man göra ?
Jag har varit så jävla dum och naiv, trott på godhet och förbättring. Jag vill tro på det nu det vill jag verkligen inte men jag tror just nu att det bara är en yta, som vi vill förtränga det onda sanna med.
Jag är ganska så beredd på att bara ge upp.
PS SAMHÄLLET SUGER. Jag vill inte vara en del av detta, jag tänker inte ställa mig i ledet och le !
Ge mig min karl. Jag vill andas rent. Jag vill glömma... Jag vill njuta!! Jag vill känna mig fri..
Jag är sjukt jävla less på skolan. Det finns nästan inget värre. Skolan är mitt fängelse (det där lät extremt töntigt och konstigt) men jag menar allvar, skolan berövar mig på min frihet. Jag känner mig låst. Jag vill vara spontan, med skolan kan jag inte vara det. Jag kommer inte ha någon direkt användning för den "kunskap" vi får i skolan.
Jag känner att jag inte har någon aning om något alls. Folk som har en aning är de som fattar absolut minst.
Det som stör mig är att jag inte har det så fruktansvärt hemskt men ändå känner jag att det inte finns någon mening med något. Inget kännar något till. Vad i helvete ska man göra ?
Jag har varit så jävla dum och naiv, trott på godhet och förbättring. Jag vill tro på det nu det vill jag verkligen inte men jag tror just nu att det bara är en yta, som vi vill förtränga det onda sanna med.
Jag är ganska så beredd på att bara ge upp.
PS SAMHÄLLET SUGER. Jag vill inte vara en del av detta, jag tänker inte ställa mig i ledet och le !
Ge mig min karl. Jag vill andas rent. Jag vill glömma... Jag vill njuta!! Jag vill känna mig fri..
Things.
De senaste veckorna har varit mestadels hemska. Jag ska berätta varför.
Ja som några av er vet så går jag hos en psykolog.
Jag har fått reda på detta.
Jag lider av :
BDD(lite, syndrom av det eller vad man ska säga)
Prestationsångest
Ångest
Hypokondriker
Samt att jag så klart har dålig självkänsla osv.
Jag tror jag har glömt något men jag minns inte det just nu.
De senaste veckorna har utseendes tankar varit hemska. Jag har inte kunnat kolla på film utan att bryta ihop inombords. Det är sjukt jobbigt. Jag kan inte plugga. Det är skitsvårt även fast jag verkligen vill.
Jag och nicklas har bråkat as mycket så det var verkligen nedtyngande.
Men jag hoppas att jag går vidare nu. Jag orkar inte skriva så mkt.
Ta hand om er..
