like a starfish

Klockan är slagen elva när jag börjar att skriva detta inlägg, jag har suttit några timmar med ett försenat kulturarbete, och jag blev för någon minut sedan klar. Det känns så otroligt jävla skönt inte bara för att jag har det ur världen utan för att jag för första gången på ett halvår lyckas göra ett arbete. Det har inte gått innan så nu är jag på gång jag ska göra klart rester och vara pigg och glad. Jag har inte varit direkt trött idag heller. Jag börjar verkligen gilla mina happypills de har hjälpt MIG (jag kan inte säga att det hjälper alla). Det är jag glad för, jag har börjat andas mer positivitet det gillar jag. Jag har även börjat promenera och springa det är hur skönt som helst det ska jag fortsätta med.

Idag har jag även erfarat en mycket trevlig sak, jag är med i en teater referens grupp, där man ska ge sina synpunkter på en pjäs, jag blev så positivt överraskad det var så mysigt. Först läste de tre skådespelarna upp pjäsen med lite inlevelse och det var hur bra som helst. Sedan fick vi i referensgruppen diskutera vad vi såg och hur vi själva känner igen oss. Det var jag, louise och marcus men sedan var det även tre äldre damer som var hur gulliga som helst och vi alla kunde snacka så enkelt med varandra och det var fint att få kontakt med äldre, det är faktiskt något jag har saknat i mitt liv. Jag har aldrig haft någon större kontakt med äldre människor.Jag tror att yngre behöver äldre och jag tror äldre behöver yngre. Vi borde skaffa mer kontakter.

Men jag skriver en annan dag jag börjar bli trött och jag ska nu umgås med min fina syster som låter mig sova hos henne ikväll.

Auf wiederzehn eller hur det stavas