like a starfish

Aldrig har jag känt att jag vill bort som jag gör nu. Jag har aldrig riktigt trivts på min plats men nu är det illa. Jag vill verkligen inte vara här, jag vill bort. Jag vill andas rent, jag vill börja om på nytt. Jag vill ha andra förutsättningar. Jag vill bara bort..
Jag är sjukt jävla less på skolan. Det finns nästan inget värre. Skolan är mitt fängelse (det där lät extremt töntigt och konstigt) men jag menar allvar, skolan berövar mig på min frihet. Jag känner mig låst. Jag vill vara spontan, med skolan kan jag inte vara det. Jag kommer inte ha någon direkt användning för den "kunskap" vi får i skolan.
Jag känner att jag inte har någon aning om något alls. Folk som har en aning är de som fattar absolut minst.
Det som stör mig är att jag inte har det så fruktansvärt hemskt men ändå känner jag att det inte finns någon mening med något. Inget kännar något till. Vad i helvete ska man göra ?
Jag har varit så jävla dum och naiv, trott på godhet och förbättring. Jag vill tro på det nu det vill jag verkligen inte men jag tror just nu att det bara är en yta, som vi vill förtränga det onda sanna med.
Jag är ganska så beredd på att bara ge upp.

PS SAMHÄLLET SUGER. Jag vill inte vara en del av detta, jag tänker inte ställa mig i ledet och le !

Ge mig min karl. Jag vill andas rent. Jag vill glömma... Jag vill njuta!! Jag vill känna mig fri..