like a starfish

Jag är livrädd, jag menar det verkligen riktigt jävla rädd för att bli en hemmafru a la femtiotalet. Jag är livrädd för att ses som bara "fru". Jag får nästan panikångest när jag tänker på det. Jag känner ärligt talat hellre dör jag än att bli någons fru. Det känns ibland som att människor ser mig som den där tråkiga hemmafrun som är praktisk och är alla till lags och ler så fint och tackar för att få finnas till. Det känns inte som att jag ger något vettigt längre. Jag har känt det ett riktigt bra tag och tänkte att det bara var en period men nej jag gör inget vettigt längre. Jag vet inte heller vad som skulle kunna vara vettigt. Men saker och ting ordnar sig förhoppningsvis.

Gör en film om dessa kvinnor och du har den bästa skräckfilmen någonsin.