Tankar.
Jag har åkt bergodalbana denna vecka, känslomässigt. Skolan har väl varit den främsta stressen som faktiskt knäckte mig i onsdags. Det var hemskt, jag var så stressad så jag skakade och grät, men det värsta var att hur mkt jag än ville plugga och skriva alla arbeten så kunde jag inte och har faktiskt inte kunnat sedan i höstas. Men jag vet inte orsaken till detta. Jag har inte haft problem med sådant förut men jag klarade inte av att skriva ner ett enda ord. På två-tre veckor skrev jag ner en halv mening på ett arbete men det lät befängt och superdåligt. Jag var sönderstressad pga fotokursen. Men jag bad om hjälp av lärare och jag bestämde mig för att sänka min krav. Det fick gå som det ville, om jag får ig så får jag leva med det. Men jag är glad över att jag hann lämna in mitt fotokompendium i tid. Nu är en sten från min axlar borta jag har ett par st kvar. Jag har en deadline. Fredagen innan påsk ska alla försenade arbeten vara inlämnat.
Från och med nästa vecka kommer jag att befinna mig i skolan kl 8.00 varje morgon och stanna kvar så länge jag orkar och kan. Inga problem på tisdagar,onsdagar och torsdagar.
Har även fått en insikt om att jag har i princip hela mitt liv tänkt vänta bara de ska få se, när jag är så och så gammal då du. Vad jag menar är att jag har inte insett att detta nu är livet det har aldrig riktigt slagit mig helt.
Jag hade nästan gett upp med allt men jag kämpar på igen med nya andetagtag och nytt hopp. Detta kommer bli bra jag kommer klara det här. Jag ska se mig själv med rättvisa ögon och stänga ute rösterna som säger annat.
Fram till påsk kommer jag vara en liten pluggis så klappa mig på axeln !
(Det är helt otroligt hur två människor kan passa så bra, fysiskt och psykist. Jag hör verkligen hemma i nicklas armar)
Kommentarer
Postat av: GOULLIGA JOHANNA
Klappa klappa mumin!
Postat av: Dirty Eddz
Klappa klappa moomin & ge en kaka!
Trackback
