Tankar.
Jag har åkt bergodalbana denna vecka, känslomässigt. Skolan har väl varit den främsta stressen som faktiskt knäckte mig i onsdags. Det var hemskt, jag var så stressad så jag skakade och grät, men det värsta var att hur mkt jag än ville plugga och skriva alla arbeten så kunde jag inte och har faktiskt inte kunnat sedan i höstas. Men jag vet inte orsaken till detta. Jag har inte haft problem med sådant förut men jag klarade inte av att skriva ner ett enda ord. På två-tre veckor skrev jag ner en halv mening på ett arbete men det lät befängt och superdåligt. Jag var sönderstressad pga fotokursen. Men jag bad om hjälp av lärare och jag bestämde mig för att sänka min krav. Det fick gå som det ville, om jag får ig så får jag leva med det. Men jag är glad över att jag hann lämna in mitt fotokompendium i tid. Nu är en sten från min axlar borta jag har ett par st kvar. Jag har en deadline. Fredagen innan påsk ska alla försenade arbeten vara inlämnat.
Från och med nästa vecka kommer jag att befinna mig i skolan kl 8.00 varje morgon och stanna kvar så länge jag orkar och kan. Inga problem på tisdagar,onsdagar och torsdagar.
Har även fått en insikt om att jag har i princip hela mitt liv tänkt vänta bara de ska få se, när jag är så och så gammal då du. Vad jag menar är att jag har inte insett att detta nu är livet det har aldrig riktigt slagit mig helt.
Jag hade nästan gett upp med allt men jag kämpar på igen med nya andetagtag och nytt hopp. Detta kommer bli bra jag kommer klara det här. Jag ska se mig själv med rättvisa ögon och stänga ute rösterna som säger annat.
Fram till påsk kommer jag vara en liten pluggis så klappa mig på axeln !
(Det är helt otroligt hur två människor kan passa så bra, fysiskt och psykist. Jag hör verkligen hemma i nicklas armar)
Better
Idag mår jag konstigt nog så mycket bättre. Jag måste erkänna att jag är lite besviken, all denna smärta i ett par veckor för i princip ingenting ? Vad är det här egentligen, kan jag inte få må bra när jag mår bra och inte ha dessa jävla bergodalbane fall och höjder.
Visst jag är glad för att jag mår bra det är jag men samtidigt ska man känna att man vill dö lite emellanåt bara för att helt plötsligt må helt okej ?
Jag fattar inte, kan någon förklara detta ?
Det känns helt knasigt..
"Så lite ork så mkt DRÖM"
Jag ska ge er en liten summering av de senaste veckorna.
- Saker och ting började att dala för ca 2-3 veckor sedan.
- Jag har verkligen så lite ork så mkt dröm fick reda på att min närvaro i skolan är 77% och 50% i estetisk verksamhet, jag känner mig duktig.. NOT
- Jag sjönk och nådde botten förrförra söndagen då det var självdestruktivitet på hög nivå
- Jag kände ingen som helst mening med någonting allt är piss och skit bajs...
- Jag känner i princip samma sak i detta ögonblick men nu med en gnutta hopp
- Känner skam inför att gå till min psykolog efter det ytligt självdestruktiva
- Jag har insett hur grå och medel jag är
- JAG HATAR ORDET SÖT
- Jag vill vara klassifierad som perfekt
- Vill börja träna
- Har insett hur dåligt jag mår när jag ser en snygg naken tjej (hon vinner..)
- Den där fula tjejen som är naken ser jag mig själv i.
- Jag klarar inte ens av skolan
- Jag klarar inte av livet
- Jag ser verkligen hur misslyckat mitt liv kommer bli..
- Hatar detta samhälle där saker och ting är så självklart..
- Jag känner stark avsmak och äckel för min sladdriga jävla kropp
- Jag gillar inte att jag är så jävla negativ och dum
- Jag vill vara bäst i någonting
- Jag kan inte mkt
Jag skiter i allt..
Jag vill bara slå och sparka något just nu.
För att citera ett citat jag läste någonstans så
"Jag vill inte dö men jag vill inte leva. "
Så känns allt just nu.
Det finns en hel del positiva saker men jag tar inte upp det för det är vad ovanstående lista som har varit det mesta under den senaste tiden.
Jag ska inom kort radera min existens på internet.
Counting Crows - Angels of the silences
Angels of the silcences
En helt vanlig söndags morgon i februari månad och jag lyssnar på COUNTING CROWS och funderar på vad som dagen kommer ge, för gårdagen var givande och lång. Hittade lite av min själ i skogen. Fick fotoideer. Hjälpte syster med flytt var glad för hennes skull. Fick lite självmordstankar på bussen (de är borta, jag ska inte ta livet av mig har ingen aning om varför allt kändes så jävla jobbigt just då) pratade ut med vänner vilket var skönt, städade som en perfekionist på rummet. Duktigt sara.
Det var går dagen det, idag har jag lite och göra faktiskt, jag har en del läxor ska hjälpa till att städa. Äta tre ggr som man ska vilket jag inte har gjort på kanske något år. Jag ska fota massor. Sedan ska jag ringa Nicklas och bara säga snuttiga saker och få honom att inse att han är så otroligt älskad. Jag saknar karln.
Jag känner lite saknad över att syster ha flyttat men samtidigt är jag glad, för hon har kommit iväg, och hon bor i stan hur bra är inte det.
